Jag har haft en längre timeout, känns som den har hållit i ett tag. Men är glad att min blogg är efterfrågad, tack alla ni som följer och läser. Just nu har jag funnit kraft att kunna skriva igen, de har varit mycket andra tankar som har rört sig i Gustafssons envisa huvud.
Som ni vet så har jag en klok och rolig syster, utav henne får jag några stöttande ord utav, då jag känner mig vilsen i denna värld. Även så har jag många fina vänner som jag rådfrågar emellanåt, jag handplockar de alla förnuftigaste råden, som när jag plockar de finaste äpplen från trädet. Med att smaka på ett äpple, kan man stilla sin hunger, likaså när de goda råden ger näring till de liv du lever. Allt har sin mening trott eller ej...
Vad jag funderar på mest just idag, är att suga åt sig all positiv energi man kan komma åt, ler du mot någon, så ler dom tillbaka emot dig, därutav skapas en positiv laddning Och som gör de hela lättare att kliva upp på morgonen, att få längta till att få leva, att få möta visa personer. De blir helt enkelt lättare med allt, jag lovar dig.
Jag har just haft en period av dålig energi, jag har mått dåligt av att vara så negativ, missunsam och väldigt ensam. De är inte jag att må så här, mina dippar har varit fåtal i mitt liv, oftas har de varit i samband med en livskris. Då är de helt ok att må skit, men inte i all evighet. Jag är glad att jag har en förmåga att ta tag i de hela, vända på de till att tvinga sig att må bra. Ta in andras kloka råd, våga bryta ett dåligt mönster. De är mitt kall, och jag är på god väg.
Jag har inte på långa vägar ett innehållslöst liv, utan ett berikat liv, som jag idag kan forma till de bästa av de man har i bagaget och med rätta verktyg. Man måste bara våga hoppas och tro på sig själv, och de gör jag i nästan alla lägen. Och två saker till, våga rensa bland dina sk vänner, de som suger och beter sig illa mot andra människor, och uppskatta dom du har som både ger och tar. En ungdomskamrat jag har, som jag tyvärr väldigt sällan träffar. Träffade jag denna helg som gick, vi umgicks typ ett par timmar, jag begrundade hennes sett att leva, fightas och bara vara sig själv. Bara de stärkte mig som person, hon ger mig massor av bekräftelse på bara dessa få timmar, på att bara vara. Minnen som väckts till liv, hur roligt och alla tokigheter vi har haft, fick mig väldigt glad. Och de lever jag på tills vi ses igen om kanske något år igen. En dålig tanke jag har om en person som sårade mig väldigt hårt, återkommer minst 2 gånger i veckan, de gör ont. Vetskapen om att aldrig få veta varför, och hur respektlöst behandlad man kan bli, de sitter i...Men jobbar bort de så gott de går.
Jag ska ta vara på de positiva och ta tag i de kommande framtiden, den ligger ju faktiskt där och väntar på att jag ska bruka den, för ingen kan bruka den åt mig, utan de får jag ta tag i själv. Alla har vi vårt eget ansvar att bestämma över vårt eget välmåendet, och de ska jag se till att göra de bästa, mitt yttersta och på de ärligaste sättet.
Ha en fin forsatt framtid och var rädda om varandra, för de ska jag göra.
