Lyckans hus och skräckens hus!

Syster Carin och jag bor i varsin Slottstad, alldeles för långt ifrån varandra, men de går.
Hon i en hyresrätt i kalmar stads vackra gator, jag i en bostadsrätt i Örebro, bland ca 80+ som min grannar ;) Vi trivs båda med våra boenden, inredning i hemmet ligger oss gott om hjärtat.
Men en kväll händer de på samma gång, jag måste bara berätta! Jag har min närmaste granne Maja 86 år, vi tittar till varandra ganska ofta, ibland tar vi oss en tuting ihop och pratar om allt. får ett sånt gott skratt. Maja kom i måndags kväll in till mig med en slant som hon sa 500 riksdaler, den skulle jag bara ha, för att jag är den jag är, söt hon är. Roa dig på Priden med den fick jag som uppmaning :)...De ska jag göra Maja, jag ska ta ett glas bubbel och tänka på dig och mig ;)..Då myser ho frua ;)..Men Carins Granne han ville något annat samma kväll..I köksfönstret, ser Carin ambulans och polisbil utanför och de är i lägenheten jämte Carin, senare kom bårbilen. En kille i endast 30 års åldern, vill inte längre leva! Tragedi olustighet befinner sig sinnet. Vad kan man göra som granne sa Carin, varför bryr vi oss inte mer om varandra?
Man hälsar och går sedan in var och en till sitt...Ja Frågorna blir många...
Man tänker till, för guds skull! En tanke ett par ord till varandra och alla, kan bli ett ögonblick som förgyller dennes dag, håll inte vad du känner utan ut med språket. Bry er mer om människor som finns , vare sig du känner el inte känner individen. Ett öppnare samhälle skull innebära mycket mer kärlek och omsorg för varandra. Lova mig själv att bli bättre på de.
Gör ni de med, blir vi fler!

Kram varandra i världen, inte bara i trafiken.../Anna

Livsnjutare i fulla drag...

Jag går in på min andra vecka av semestern, som icke närvarande mamma, murare utan bara livsnjutare.
De känns lyxigt, men så nödvändigt. Kan inte påstå att jag lider av dåligt samvete, för att ha ledigt utan sonen. Vi behöver time out, sedan kör vi en hård termin här i Öret igen, hela hösten. Vad han ska börja på för aktiviteter utöver skolan, har han inte bestämt ännu. Hoppas inte de blir Hockey igen, jag hatar att står i en ishall och frysa häcken av mig. Men men..vill han så gärna så ska jag ställa upp på mitt hjärta. De finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder...

Denna helg har tillbringats i glada vänners lag, åkte till en underbar nyfunnen vän i fredags, jag gränslade över min bettan och gasade mot Vingåker, helt underbart väder. Solen glänste på kromet, i mitt sinne fylldes ett behag av frihetskänlsla. Mot nya äventyr och nya möten..
Han tog emot mig med öppna armar likaså jag var förväntans full över första ögonblicket, vilken lyckad dag. Blev kvar tills kvällen fann sitt slut, bjuden på ett fantastisk god mat, lax, sallad,bröd och en lättare öl, på en härlig sommardäck ute på gården, en bit från huset, runt om oss var utsikten sagolikt, veteåkrar, gula åkerfält, sjön, gastande sol över våran parasoll och framförallt, mina tankar vart fyllda med nya intryck nya tankar och ny vänskap. Tack Älskade Uffe för ditt mottagande.

Lördagen ytterligare en gammal vän som tog sig tid och lunchade på Java, shopping och annat smått och gott, spanade på vackra flickor, och ännu kloka råd av Taina :)
Lördagskvällen blev så där magiskt som de ska vara en sommarnatt, bubbel, ljus, långa samtal, tystnaden, förföra, älska åter älskas...ljuvligt och kravlöst.....
Vi snackar om att ha livskvalite, just nu har jag harmonin och kvantitet i mitt liv.....

Har stannat upp och tänker efter!

Jag känner mig på väg till någonting, kan inte ta på vad exakt!
Några stadiga mål är man alltid på väg till, livet, jobbet, till familjen.
De är mina trygga mål. Sedan har jag de som är mindre trygga , men är lite mer spännande.
Jag känner mig på gång, något ska hända. Kanske de är en lottovinst på min stånde rad, kanske en radikal vändning på mitt liv, de känns temporärt här just nu. Jag har liksom inte infunnit mig min ro på min plats, funderingarna på hur jag ska gå vidare, mal inom mig...
Är otroligt sugen på att slå mig till ro på en vacker plats, där jag har en lummen trädgård omkring mig, några land, äppleträd, en stuga som inte alls är i de nyaste skicket. Bodar, skrymsel och annat bråtte...Tystnaden...gud så skönt.
Jag ska funderar en stund till, vänta in de rätta tillfället, jag vet den kommer inom sin tid.
Medans jag väntar, tar jag dagarna som de kommer, tar mina löparundor längs med svartån, tar min härliga turer på hojen, stannar på en vacker plats, andas in luften och känner mig så där härligt fri.....

Ännu en dag förgylldes....

Man vaknar på morgonen och inget vet om vad som skall komma! Samma kväll kan du har fått fyllt ett nytt liv, nya upplevelser, kanske en förälskelse...Inget man vet i förväg...Men nog så spännande att få gå i händelser i förväg, att få drömma och längta efter ett ögon blick en magisk händelse, vad vet jag. För varje gång någon önskar mig dessa ord, att du kommer att finna din kärlek, så pirrar de i magen. Jag blir nästan som ett barn på julafton, full av förväntan, de är spännande. Och med de i sinnet, tror jag man blir mer motaglig att finna kärleken...Inte för att jag letar just nu, de finns liksom inte på min karta att finna någon ny kärlek just nu, jag håller på för fullt att läka i själen ännu. De satte sina spår de här, vill helst glömma och inget minnas. Vänner blir otroligt viktiga i sånt här skede, tackar alla dom som på min väg har lyft mig.Var på ett jobb besök idag, hos en underbar Norrman, han var gay likaså min vän och jag, som jag hade med på utflykten. Tjejkompisen och jag hojade till stället utanför stan, vi hamnade vid en vacker sommarbostad, som ägdes av Normannen. Ett givande samtal i sommargrönskande trädgård som fick mig att fundera över ett och annat. Känslan av att funnit två nya vänner, var ganska så given, de klaffar bara så där rätt på alla plan. Så naturligt och rätt de känns, och att höra kloka ord från en främling är ganska så facinerande, jag vart tagen av de hela. Rätt stämning och rätta människor, kan säkert vara ett livsavgörande läge för att de ska förutse en närmare vänskap, kärlek eller vad de nu förmår att bli.Visst är livet allt förunderligt skönt, bara man är nyfiken och bered på att ta emot, så löser allt sig på en enklare nivå, varför komplicera när de kan vara så enkelt...Hmm..de är en gåta..Snart ännu en ny dag och åter nya vingslag, vart den ska mig ska bära må tro....//Anna

Resume...

Satt just och skrev ett fasansfull blogg här, läste igenom de och de liknade mest ett avskedsbrev.
Nej, Nu måste jag rycka upp mig, även om orden är hårda att höra...Som tex vad har du för vänner Anna? Blåögd och för snäll är du? Och de hårdaste men ett faktum, som jag absolut inte vill ta till mig, av en av dom närmaste jobbarkollegan sa de. Hur lätt är de Anna att hitta en partner med de barn du har? Jo så sant så är de! de är de svåraste och jobbigaste och de som skrämmer mig mest. Vem fan vill ha hela detta paket?
Jag ska leva i cellibat resten av mitt liv, forstätta kämpa för mitt barns rättigheter.
Han ska bli en av de bästa, han ska få all den kärlek som min partner skulle få.
Han ska få min styrka man behöver för att överleva trots allt skit som sker omkring oss...
Jag orkar inte leta mer, de är bara så mycket besvikelse och personlig kränkning när man låter hjärtat falla för en kvinna.