Jag skriver mina blogginlägg flera gånger om dagen i mitt huvud, men när jag väl sätter mig till och ska skriva, är de som bortfluget!
Jag har haft en fantastisk helg med min syster i kalmar trevlig värre vart de. De blev många mil i bilen, från Örebro ner till Kalmar och tillbax. Tid att tänka och fundera, kommer fram till vissa viktiga saker i livet. Nog så viktiga för mig just nu.
Att ta hand om sina nära och kära, för en tid som denna behöver man dom, de finns ju alltid kvar i alla lägen oavsett vad som händer.
Skulle ta med mig Albin hem på söndagen, men han blev kvar och ska följa med Farmor och kusin till Öland och bo i husvagn, jättekul för han, de vart ju toppen..
Men snoppet för mig, de kom lite hastigt på, men kanske lika bra så här oförbered, då hinner jag inte sakna han innan han lämnat mig. Visst saknar jag han, men jag måste växa mig hel och stark igen utan min Albin. De känns som han är min livlina, mitt hopp om livet. Jag ska fixa dessa 5 veckor utan han, gör jag de, kommer jag vara så stolt över mig själv.

Idag har jag fått bekräftat på min magkänsla, ännu en gång stämde de, suck. Hur än jag inte vill så är de faktiskt så, man ska lyssna på sin känsla hur än jävla ont de gör.
Bekräftelsen om att hon lämnade mig för en annan kvinna, i mitt hem dessutom. Varför kunde hon inte svara ärligt på dom frågorna jag ställde till henne ang min känsla att de hände något dom emellan här på festen, som jag bjöd in en nyinflyttad kvinna hit oxå! Ja, utan skyller allt på mig, de när så fruktansvärt dåligt.
Sanningen kommer alltid fram till slut, varför plåga andra människor med en lögn?
Säkert för att dölja och skydda sitt eget samvete, men hoppas hon kan bära på sitt samvete livet ut.

Jag har fått min beskärdade del, många gånger om. Och lär mig hela tiden nya saker, om hur man ska va som människa och möta upp andra.
På den fronten ger jag inte upp.
Efter min bekräftelse som blev på jobbet, så fick jag en andledning att bli riktigt arg, och främst lägga de på en person som jag inte alls gillar, han har ingen respekt, ingen arbetsmoral, eller någon tillstymelse för att hjälpa till i arbetslaget, ingen verkar våga tukta han. Även jag har haft en respekt för han, fasten jag vet att han inget har att konma med, varken som person eller yrkesskiklighet, så har jag låtit han hållas.
Min dag som lagbas över dessa två ungtuppar, den ena god den andra mindre god, blev riktigt bra slut på ändå. Den ena grabben har en kultur som säger sig att kvinnor inte alls kan vara inom byggbranshen, de är tungt och de ska vara hemma vid spisen och laga mat, de har jag lätt tagit ur han. Han är idag min bästa vän, vi jobbar bra som fan ihop och busvisslar på tjejerna nedanför ställningen ;) Medans den andra mindre goda killen av ett svenskt ursprung, går och latar sig på vår bekostnad, desutom kör skiten av min vän. När min vän beklagar sig för mig hur överkörd han blev av den late fan, så brast mitt sista tålamod. Nu jävlar gäller de att visa vart skåpet ska stå, samlade mod och ilska som redan fanns inom mig, intalade mig att DU Anna har rätten på din sida, du har nu låtit han gått och drivit en timme på ingenting, rökt och snackat skit. Nej nu jävlar, första dagen som boss, nu visar du vem som bestämmer, jag jobbar bäst och vet att de går att vara bättre än så. Ut på ställning och gapar med en basig röst, för fan (namnet) nu kommer du hit och jobbar, de går inte fortare för att du sitter där. KOM HIT!!!
De kändes bra, för han reste sig snabbare än väntat, men ett hånflin till den som han byte sina ord med en timmes tid. Knallande kom han upp till mig, där jag som tur var hade solglasögonen på mig, för de är jobbigt att möta blick mot blick i en jobbig situation. Nu måste jag utveckla min ilska till han, för helvete (namnet) skärp dig för fan, du skulle ju hjälpa (min vän) med att städa maskinen, men inte fan har du gjort de! Jamen jag har ju fxat pallarna, de tog ju tid, sa han. Ihelvete heller sa jag - du har gått där nere och snackat skit med chaffören meda (vännen) fick städa allt. Nu har hans hånflin minsan försvunnit, och skamsen tar han tag i jobbet vi håller på med. De bästa med killar är att sätter man dom som kvinna på plats, så har man dom där sedan.
Och inget tjafs eller ältande fasoner, utan här är allt utagerat direkt. Sedan jobbade han på som fan, och de fick han oxå beröm för. Jag känner att jag växer, som min person. För jobba utav helvete kan jag, och med de vinner man respekt, men att vara en ledartyp som bara står och gapar är inte min typ, bara in i de sista, när modet och tålamodet tryter, då är de oxå befogat.

Jag kommer att stärka mig på visa andra fronter av min personliga behov, medans de andra få ta tid att läka. Och de är tiden jag hatar att ge, den är så dyrbar, jag vill allt ska ha skett igår.
Men de har fått sitt namn personlig utveckling, och de är bara tid och erfarenhet som lär en på vägen, rätta mig om jag har fel.

Nu ska jag lägga mig, och vakna för en ny underbar dag på mitt slitsamma jobb, som får mig att glömma de tråkiga, får mig att känna mig levade, och känna att jag som kvinna kan faktiskt känna mig lycklig lottad i min brasch...Yehah Anna, lets go boys..;)

Midsommarafton 2009

Hej alla läsare :)
Först och främst ska jag tillägna min mamma en stund här, hon har alla mina tankar till sig idag.
Hon fick äntligen sitt slut på sitt lidande efter 8 månaders lungcancer, de vart oxå ett vackert avslut, på självaste Midsommarafton. I sitt eget hem fick hon somna in i både systers och pappas armar, de är jag glad över att hon inte var ensam. Själv befan jag mig på Västerviks lassaret med Albin som fick ett nytt liv, tydligen de liv mamma gav efter sig. Beskedet fick jag via min broder, som var lugn och sansad i sin röst, de föll en stor sten av lättnad att allt var över.
På vägen hem till bardomshemmet, denna dag, stannade jag till i mor och fars sommarbostad, de var tidig fm och solen värmde. Där plockade jag en vacker blomsterbukett, som jag vet att mamma älskade att göra till midsommar. Tankarna stanna där jag stod, på hur livet igentligen är skört och inget för givet. Sorgen var blandad med lättnande känslor, kvar hade vi min syster att kämpa för, hon hade ju sitt och sin cancer kvar.
Att ta farväl av någon så nära känns bara så skönt i den stillhet vi fick, blommorna lade jag i min mammas hand, och klappade om henne på kinden och sa farväl älskade mamma. Tack för den tiden vi har fått med dig, vi kommer aldrig att glömma de du har kämpat för din familj.

6 år har gått, tiden går fort, väldigt fort.
Ska faktiskt erkänna att helger som denna känns inte alls lika angelägna längre. Med din bortgång tog du mycket med dig Mamma, tyvärr. De var du som var den röda tråden i familjen, du fixade och donade för jul, påsk och midsommar, till och med fick vi uppdukat smörgåsbord till pingst och alla helgona helgen. De saknar jag mycket, din goda vällagade mat.
Undrar många gånger hur du hade sett på mitt nya liv, livet med Albin! Vet mamma att du var en fantastisk människa, och tog till dig all slags folk till ditt innersta, ingen var utanför, du gav de du kunde och tänkte inte på att få så mycket tillbax. Du hade säkert gillat mig än idag, älskat mig för den jag är, de vet jag. Jag har ju ditt ruter i mig, din full i fan jargong, liten och jävligt rapp.
Vet att jag har din mentala styrka pappas fysiska hälsa, kan jag bli annat än bäst!!

Som sagt, jag ska jobba idag, knacka ner ytterligare en spis på sjötorpet, de ger sig ju aldrig dessa kvinnor. Men med styrka och olusten att fira Midsommar, så gör jag de mer än gärna. Klart att de kommer att dukas upp sill och nubbe, nubben tar jag för dig mamsen, skål krutkärring ;)
Utan dig hade jag inte vart här och den jag är idag...

Trevlig Midsommar till er alla!

Trött...

Och så var denna helg på sitt slut!

De har varvats me de mesta, personalfest, jobb, lungt, skratt och tårar.

Fredagen var hel kul. Hade barnvakt som tur va, så jag kunde följa med. Att man är så uppskattad på sitt jobb, de får man bara tacka och bugga för. De kommer fram ett och annat i berusningens tillstånd, som ni vet så är jag ju den ända kvinliga muraren på firman, vi var väl ett 60 tal på personalfesten, hmm. Att de gillar att busa med mig, de har jag förstått. Och jag är absolut inte sämre än att jag hänger på. Baren öppnades för oss kl 16, och stängdes ca kl 22.00 på kvällen, undra vad den notan stannade på? Natten slutade på Harrys...

Att jag hela tiden lär mig livets hård regler, de ska gudarna veta. Mer och mer sluts man in i sitt eget, människorna blir mer ego och tar för sig och kliver rakt över andras känslor för att behaga sitt eget välbefinnande. Aldrig har de varit min filosofi, de har varit att sträcka ut sin arm och lite till, för att hjälpa till, men vad har man för de? Ska ransaka mitt eget, se om mitt hus ytterligare än en gång, jag har lyckats förr, och kommer att nå ända fram även denna livskapitel.

Albin i mitt liv, de betyder bara mer och mer, utan han, vet jag inte vart....

Nu ska jag lägga mig, de är en ny vecka , nya möjligheter, nya intryck...

//Anna.

God morgon!
Slog till med en sov morgon denna dag, de är skolavslutning. Vi ska närvara på Hjalmarbergmans teater 9,30-10,45. Såklart har jag laddat med snytnäsduk, blir så rörd vid såna här tillfällen. Abbe är ovanligt lugn, vet att han var nervös förra året, men all energi gick åt till studentskivan som i helgen va. Han känner oxå igen teatern där han ska va idag.

Igår avslutade jag min samtals kontakt, jag har haft under våren, ska erkänna att de varken gör till eller ifrån, klokare än så här kan jag tydligen inte bli, bara lära mig av vad livet har att gett, ta nutiden som den kommer och förvalta den till de bästa. De händer saker och på vägen, både tråkiga och roliga. Men ska fånga upp glädjeämnen mer positvit och tänka på dom.
Just nu funkar allt bra på jobbet, lever fortfarande på att jag vart förtroendevald till lagbas, dessutom byggnads första kvinnliga inom byggbranschen, de ni ;) känns smickrande! Tack för de bossen för att du tror på mig.

Annars min fritid, jobb jobb och mera jobb. Jag gillar de och något jag väljer just nu, men saknar ett riktigt liv, utöver min fritid. Jag har inte hunnit med att besiktiga min hoj klar, de måste jag ta och göra, byta avgassystemet och bara visa upp den på kontrollbesikningen.
Saknar mer vänner ett socialt liv, jag är bara mamma och Murare och för lite bikers.
Är de så de ska va? Nu har jag sonen visserligen mycket, men de trivs jag med, men då jag är ledig, vad har då Örebro att erbjuda mig, not. Jag vill kunna ha tillgängligheten att träffa likasinnade kvinnor i min egen ålder, vart finns dom här? De är svårt att vara gay i mindre städer då man är i den här genuina åldern ;)
Ska förtälja att jag jag har satt upp mig i bostadskön i sthlm, locka mig själv och se vad som erbjuds, de tar år innan man får något. Men en dag ska jag vara där, en rottlös person kan lätt flytta på sig. Bara man ser till att ha de bästa omkring sig.

Ha en lovely day....

6 Juni!

Jaha...då ligger man här och funderar över livet och annat små och gott.

De pendlar mellan allvar, full i fan och till ingenting.

Jag känner att de har tagit sig till ett nytt kapitel av min inehållsrika liv. Jag har rikedom på livet som är mig värt mycket. Sedan finns de dom som har andra kvantiteter på livets innehåll, jag beundrar dom som orka engagera sig politiskt, för samhälle och andras människor rättigheter och allt de där ni vet!

Nej jag läser in och hör nyheter, visst blir jag berörd av allt som händer, jag kan tycka si och så. Men sällan är de något som diskuteras i min omgivning, jag har själv valt mitt umgänge, mitt liv, där de sällan tas upp sådan diskusioner, de kan vara lite synd. Men inget är för sent att angagera sig, eller hur?

På tal om kapitel, så i allt som händer och har hänt, så har jag sått ett frö. Ett frö som har länge legat där och velat bli sådd. Jag har nu satt de och kommer att vattna och vårda den på sin väg, men för att de ska bli en stark stam, så ska man inte driva den för hårt. De ska skynda långsamt

och de ska jag göra....