Nu nalkas ljuva sommar. Och studenternas tid var igår, lyckoruset gick inte att undgå vart man än befann sig, underbart, soligt och nu när grönskan är som vackrast. Det är helt klart de finaste veckorna på hela året just nu, ungdomens tid, barnens tid, förväntningarnas tid.
Denna vecka är en av höjdpunkterna med att få vara mamma till Albin, att få klä upp han fint inför skolavslutningen, ta ledigt ifrån jobbet och följa med han på en vacker skolavslutning. De är en av de rörande stunderna på hela året, att se avgångsklasserna ta sina sista timmar och bli avtackade utav skolans rektor. Att få Se hur barnen sjunger Den blomstertid nu kommer, på teckenspråk, är för mig en av de finaste, rörande stunderna. De säger så mycket mer än bara att få höra sången.

Jag slog mig i ro med fina vänners lag igår, vi njöt av solens sista strålar vid slottets uteservering, utmed svartån som omfamnar slottets borg. Kvällen vart ett sorl av studenternas glädje och sång, man kan säga att lyckan kändes på högsta nivå. Sommarnattens hemgång kändes som på ungdomenstid, när man lämnade festligheterna i berusnings tillstånd, och bara jag närvarade i nuet, vid hemgång under en ljusnade sommarnatts himmel, fåglarnas kvitter är de ända man hör, dofter från syrener som infinner sig i varje andetag. Denna tid får mig att känna mig levade och verkligen bejaka livet som den verkligen är. Jag hade inte förstånd att sova bort denna vackra morgongryning, utan jag satte mig ute på min grönskande balkong och filosoferade i lugn och ro. Visst gör de ont när knopparna brister, visst känns de i själen när ensamheten tar vid. Men jag fick i alla fall uppleva en dag som förgyllde mitt liv, med glädje och sinnesnärvaro...