Min tvillingsjäl har lämnat mig, men inte mentalt utan bara fysiskt. När jag blundar finns hennes vackra leende kvar, hennes fina hår, hennes späda kropp. Att man kan älska sin syster på de här viset är för mig ingen gåta, de är bara så. Att få en tvillingsyster på köpet när man människa ska bli till, är inget man väljer, eller gjorde vi de? De var nog någon mening med de oxå, men ack en sån kärlek och smärta de har varit på många sett och vis. Kärlek att vi har haft nytta utav när vi kan ge varandras styrka när de har dalat upp och ner, när sjukdomar har svepts över oss och familjen, de har påfrestat oss till de yttersta. Så nära att jag höll på att förlora min käraste. De har varit förkrossande många stunder, jag har gråtit i din hand när du inte vetat om de, när du var medvetslös och respiratorn andades åt dig, jag tror på den inre styrkan, om att vill vi leva så gör vi de hur än jävla hårt de är just den fasen, så kämpar sig livlusten igenom de tyngsta och mörkaste stunden. Och de är du ett levande bevis på.....Du, kärleken övervinner allt. Jag hoppas du ska känner de. Jag ger dig min kärlek, kanske inte alltid jag kan göra de på bästa sättet, men gör mitt yttersta. Nu saknar jag dig bara så mycket, men blundar en stund och ser dig framför mig. Då blir jag glad. Älskar dig för alltid.....

Ikväll faller regnet, ikväll känns de som att hösten har kommit. Min bästa tid är kommen, jag har alltid tyckt hösten är de vackraste på året, med dessa färgskiftningar, höga luften, skörder av alla dess slag, svamp, blåbär, lingon, kräftor, trädgårdar som har ömsats av flitiga fingrar sommaren igenom, de ger nu sitt resultat. Åhh..mys mys, som att få tända alla värmeljus, krypa ihop i soffan med någon man tycker om eller bara en varm pläd omkring sig för den som endast vill ha de. Hösten ger mig mer lugn i kroppen, förväntningarna släpper allteftersom, de som vår och sommaren jagar upp oss med, tyvärr. Endast 37 år har gått av mitt liv, de känns ibland långt, men oftast väldigt kort. Jag vill hinna med så mycket, samtidigt som livets lugn har krypigt mig allt närmare. Harmonin i min kropp och själ kan säkert ha påverkats av de jag har i mitt bagage, äntligen lär man sig av sina...vill inte säga misstag! Men alla min handlingar har gjorts av egen maskin och egen tänkande, de kan man inte skylla på någon annan än sig själv. Oftas fattas dagens beslut av grundläggande värderingar, man har lärt sig av från tidigare liv.
Beslut är något som jag kan se som kravfyllda måsten, de kan vara stora som små beslut, hela tiden brottas jag med dom. De finns några viktiga beslut att ta just nu, fast igentligen känns de självklart, jag ska följa mitt hjärta, och grunda beslutet på de, tiden får utvisa om de var bra eller ej. De må endast ingen veta. Ibland måste man våga satsa för att vinna, de är så sant så....

//Ni finns i mitt hjärta...Anna.

Min tid känns bra nu!

Hur kul får man ha de på jobbet, de är kanon. Vi samkör som värsta temat, de flyter på, vi jobbar hårt. Idag är de freda, och vi har sprutat och stockat som fan för att hinna. Efter de rökte vi en cigg, jisses vad de satt bra :) Har varit på synundersökning, de var desamma men jag vill ha nytt, de ska bli nytt och de är beställt, *ler* Men ska man vara fin kostar de tamejfan skjortan, men jag blir nöjd ;) Huvudsaken...
Ringer jag syrran, kvittrar hon som en fågel, ringer jag sonen så älskar han livet. Hur ska jag då kunna undgå att känna lyckorusningar, de är så underbart härligt. Solen skiner, and my life is right....

Känner mig älskad och älskar tillbax...

Hon lever som Mamma, Murare och Livsnjutare!

Jag ska försöka förklara min presstext! Mamma är jag en stolt sådan, jag har valt att skaffa mig ett barn, men han har inte valt mig som Mor, de bara blev så. Visst är de väl som ett lotteri, utan nitlotter, alltid kommer de ju ut något :) jag fick min son. Och jag försöker göra allt i min makt för att stärka och säkra hans framtid. Ibland som ikväll kände jag mig håglös, en bagatell igentligen som blev för känslosamt och lite för stort, men båda var vi trötta och tårarna kom på oss båda. Vi hamnade i varandras famn och grät en stund, varför förstod vi inte någon utav oss.
Sällan sällan händer sånt här, men de sätter igång många tankar. Jag är bara en enkel mamma som försörjer oss båda i en enkel tvåa, vi har de vi behöver och lite mer därutöver. Men allt för enkelhetens skull. Jag är stolt att fått bära denna ära i hans 8 år, och kommer att kämpa minst lika länge till, och ytterligare lika länge till :)

Murare är jag 75% av en heltidstjänst, resten hämtar jag andan. Jobbet lever jag för, där känner jag mig tillfredställd och behövd. Kvinnan som vet sin plats och visat sin plats, jag är en av dom alla ca 80 anställda killar, jag är den ända tjejen. Gay, kvinna och halvgalen. Men är älskad av dom alla :) Ingen är mer värd än den andra i mina ögon och öron, därför intalar jag mig själv, om att min omgivning ser mig likaså, kalla de självförtroende eller ej, men de funkar för mej.

Livsnjutare, och tredje kapitlet i min lilla bibbel.
Kom ihåg allt som skrivs här, är just de som är i nuet. De kan vara mycket i mina tankar som är under utveckling, hoppas du hänger med mig nu, ska försöka beskriva de så gott de går!
Alltså, livsnjutare kan man se på olika sett, för min del går de ut på att leva här och i framtiden, känna livskvalite. Jag är så stolt över att jag är den jag är och tillåter mig leva den jag vill vara. De gjorde jag inte för ca 5 år sedan, då levde jag endast för andra. Och vet ni vad, även om min far som är den ända som tydligen inte kan acceptera mitt liv, har vänt mig ryggen, så är jag en lycklig harmonisk människa idag, jag är älskad av dom som jag vill bli älskad utav, de är de viktigaste. Att vara livsnjutare innebär för mig oxå, att få tillaga en god middag Måndag som Lördag, dagen kvittar, huvudsaken är att jag gör de för våran och min skull. Livskvalite är att få ge komplimanger till någon som förväntar de som minst, att se glädjen i en människa som minst hade förväntat sig de, de är oxå en glädje i mitt hjärterum. Livskvalite är oxå en känsla att få vara nöjd med de man har och inte bara vilja ha. En rökigt Wiskey kan jag inte heller utelämna, de känns lika exklusivt som att få ligga bredvid en vacker naken kvinna, låta fingertopparna vandra sin egen väg över hals, magen, höfter, lår...hmmm. Livsnjutare är en gåva att tillåta sig njuta av de underbaraste, samtidigt som de enkla tingen. Vad säger ni om de, är vi överens?

/Anna

Mitt älskade barn.

Härligt med Albin när han kommer på morgonen och myser i sängen. De är inte många minuter, utan med ett ryck hoppar upp ur sängen igen, men de är underbart att han fortfarande söker sin mamma de första han gör på morgonen. Och idag efter en lugn start igår, så är karusellen igång.
Först till Plastikirurgen på morgonen med Albin, till lilla Sigfrid, han är en man, jag trodde de var ett kvinnonamn, men icke :( En liten tjockis som liknar fridolf, go, rund och rar. Och som han sa, den bästa specialisten på att bygga om deformerade ytteröron. Albin sa att han skryter, men de får man göra ibland serru Albin svarade han. Abbe lyste upp som en sol och frågade! tar du båda öronen när du ändå är igång? Vill du de så gör jag de, sa tjock Sigfrid! Jag som mamma såg hur dollarögonen for fram i doktorns ögon, precis som om de har provision på de stakars små liven. Vem vet kanske de är så! Men till hösten blir de andra operationen på Abbes ytteröron, de ser han och vi framemot. Hoppas de ska gå bra denna gång. Sedan var Abbe i högsta taket idag, de var ett tag sedan han var på fritids, de är jobbigt med allt tjat, alla frågor, orolighet och stim och stoj. Idag vara hans ad/hd märkbart, om inte nästan olidligt. Vi har lärt oss att leva med de här, men nästan 8 år har de tagit, man får en livstil, ett osocialt liv, men de är de värt. Jag tänker som så här, bättre att ge Albin den tid han behöver nu, att bara få vara hemma och bara vara efter en heldag på skolan. varför bråka ut honom ur de trygga till de otrygga för han, allt tjat som uppstår och nervärdering på hans självförtroende som blir av alla misslyckanden. Nej jag har fått sett om, de funkar inte om han inte själv jättegärna vill ut på något. Då ställer jag självklart upp på han, men de har provats på lite aktiviteter och de blir lite lessamt avslut på aktiviteterna. De väljer gärna bort han i grupper, han blir oftas sist vald av andra barn, de gör jävligt ont att se sitt barn bli ledsen pga utanförskap. Man sväljer och försöker uppmuntra han att de är inte han, utan rädslan från barnen som inte förstår..Men men, han har valt bort aktiviteterna denna termin, han ska satsa på skolan, och jag stöttar han i de, men de hinner ändra sig många gånger om innan denna höst är slut. Som sagt, min lille prins har sina behov, sin hörselnedsättning och sin överaktivitet (ad/hd). Men han är unik, speciell, underbar, klok, smart kille. Han är alla gånger en entreprenör, en kreativ kille som sätter andra barn i rörelse. Även sin mamma :)...Jag kan säga att jag älskar honom över allt annat på jorden, men ibland kan jag vara så innerligt trött på han. Jag har börjat göra som han, när jag tjatar på han, stänga av apparaterna. Smart va..haha. Sådan mor sådan son, han kommer att bli den bästa av dom alla, var så säkra på de ni. Jag är ju banne mig mor till han :)

Ärligheten!

Ärlighet sätter jag väldigt högt, de är något som vinner respekt och långvarig vänskap.
Hur än jobbigt de än må vara att klämma fram sanningen, så är de i slutändan värt de. Trot eller ej, de är min filosofi och tror de är många som delar den med mig!
De värsta jag vet är lögner, som grundar sig på tron att de skulle skydda den utsatte för en tråkig situation, noppe. De är värre att förstå att ens vän har gått bakom ryggen än att ta de riktiga sanningen. Ärlighet fick jag senast idag, de gör till en början väldigt ont. Men bättre att ta de med en gång då vänskapen är nyfunnen, och låta sanningen komma fram, tack ska du ha fina underbara DU! De finns fler människor som har begått brottet lögn, som har ljugit om sin identitet, sin levnad, sin kärlek till mig. De som har vågat och vara rakryggade och bett om ursäkt och till slut sagt sanningen, de har absolut vinnit något alldeles extra hos mig. Men den som inte ber om ursäkt är självklart inte värda min vänskap. Nu har jag inte bara massa människor med lögner omkring mig, tvärtom. Men när de väl blir, blir de sårbart och en ytterligare en lärdom. Livet är till för sina prövningar, såsom goda som onda.

//Anna.

Happy Pride, happy Anna :)

Se så, nu var de klart för denna gång, en lugn och skötsam sådan. Jag gillar läget, stämmningen de glada folket, vad mer kan man begära! Har träffat så himla många av de fina...och de bästa var när jag sprang på min murarkompis Pelle och fru med följande sällskap :) De vart liv i luckan kan man säga, tänk er..- skämt, allvar, snusk och sedan på de, lite armeringsjärn och tegel. Hur galet blir inte de! :) Spontana människor finns de gott om på Pride, på vägen upp till sthlm, fick Malin och Helle åka med och de var inte förutbestämt, men kul vart de i bilen. Incheckningen på sjöfartshotellet vart en helomvändning, men man är ju homo och både helomvändning och spontalitet är ju inget nytt :) De hade dubbelbokat vårat rum, så ist fick vi en lyxigare variant på Globen, och som plåster på såren så betalade de taxiresorna, inte fy skam. Väl inne på hotelletrummet, så pustade vi ut över varsin vuxen festis (baginbox) och förberde oss för party for Nights ;). När dessa två eliganta tvillingar är i sitt esse, lever ingen längre säkert ;) Vi gjorde entre i parken, seglade in som queens of Globen, jisses de gjorde kroppsvisitering på ingång, så de var ju att leta upp efter den snyggaste vaktbruden som fick äran att visitera både kropp o lem på mig..yeehha. Skönt värre, *ler* De kändes nästan som prostitution, jag fick betala för tjänsterna och dom utföra, hmm så nära kommer jag nog inte mer, tack o lov. Kvällen avlöpte med de ena efter den andra trevliga möten, sedan lite mingel på gaybaren Torget med Helle o Malle, de dansades snoa el schottis på tunnelbanan mellan Carin och Helle, en oförglömlig syn kan jag påstå...tjejer som kan grejer ;)
Natten slutade på ett trevligt ställe på söder, Munchenbryggeriet. Kl 04.00 somnade queens of Globen, de var trötta, lyckliga och en anning saliga. Lördagen gå av staplen ca 08,oo tiden, frukost och sedan in till stan, äntligen Sjöfartshotellet, med vackra Anna från hotellreseptionen som hjälpte oss med allt, plötsligt fick jag problem med allt ;) Ohlalala..
Installerade oss på rummet, och laddade inför Paraden. Vi har kul Carin och jag, vi är mycket mer än bara syskon, tvillingar men ändå så olika, vill inte förlora henne för något, så är de...
Så var de time för paraden, en störtskur kom från skyarna, de var nog en hälsning från ovan, en uppmaning att inte klä av sig för mycket kläder från parad deltagarna, tolkningen är ju fri.
Paraden är jag mest stolt över att få Carin att uppleva, den är en grym upplevelse. Själv har jag varit delaktig förr om åren och hojat mig igenom paradtåget, som de första och dom bästa ;) Men nu är jag för gammal, känner mig inte alls motiverad att delta, de kanske kommer ett år igen då jag får ett ryck, vem vet! Härligt att se rengbågsfamiljerna växa, de var många i år och fler blir de. Stolta föräldrar, då kommer en och annan tår ner på min kind. Transorna har gett upp, de klara väl inte gå hela paraden i endast högklackade skor, öma tår. Poliserna saknade jag oxå i år, vart fanns dom? Paraden var den dåligste på många år, kanske en bieffekt av Europride!
Till den upplevelsen så rökte vi ciggariller och skålade på en Sofiero, de ni, vilken fest :)
Ett härligt rumsbesök på hotellet innan avfärd till parken, fick vi Carin och jag. En gammal härlig barndomskamrat, jisses hon hade blivit kvinna, jag såg henne med andra ögon idag. Helen du är vacker... Ja sedan vart de ju parken och en massa glada bögar omkring oss, de är rätt så fantastiska grabbarna. Man skulle ha lite av deras vilja och öppenhet, alltså sex med alla :) Vad enkelt de skulle vara då!
Ännu en natt gick, och de två systrarna som en gång i tiden, hade delat fostervatten med varandra, sovit i samma spjälsäng, delat på kläderna de fick ärva, kämpat sig igenom skolan och ljugit ihop den ena historien efter den andra, smygrökt i mammas garderob, snattat på tempo och alla andra butiker i lilla staden Vimmerby, kört på fyllan i ungdomen, hamnat i fel säng under natten med fel människa :O, men ändå lyckats vara glada, härliga, ärliga, positiva, envisa små djävulsänglar trots allt. Nu 37 år senare, vandrar dom hem genom nattens stockholms gator, men varsin strömmingsknäckis från strömmingslåda på slussen, saliga, nöjda och tillfredställda.
Visst är väl livet underbart....

//Anna.