Woww..nu är de gjort!

Vaccinationen av svinfluensan, den har vi väntat länge på. Har ju varit 2 gånger och inte fått den efterlängade dosen, som ska rädda liv och pesten. Idag var de bara att gå raka vägen in, innan vi kom in sa jag de till Abbe,-att hoppas att en snygging vaccinerar oss ;)
Han blänger på mig och tycker att jag är allmänt pinsam, hmm.
Väl framme i kassan och bland alla båsar, så spanar man ju läget efter en söt sköterska. De finns minst 20 båsar att välja på, och jag har redan snabbt som ögat valt ut mitt offer. Där sitter hon, vacker som få och jag tar sonen i handen med bestämda steg ditåt. På vägen in i himlariket, viker jag min blick till något som viftar i ögonvrån. De var ett bås lite närmare en dit jag skulle gå, suck...Där satt en snart pensionerad kvinna som viftade för glatta livet, hon ville uppenbarligen sticka hos, hon var minsann på hugget. Vi var säkert dom första som vågade sig ens titta åt hennes håll. Snäll som jag är, så vågade jag inget annat än att vika av vägen till skönheten och begav mig med min son till odjuret. Där satt hon lysten av att få ta de första för dagen, jisses..Abbe fick ju en smärre chock, han tvekade nu till sprutan. Men jag sa, vänta du så tar jag förre, ok? Hmm..mumlade han och ville inte se eländet. Hon satt där med ett skrivbord på en stol, bordet var fullt med sprutor, som hon hade lagt upp i drivor, de kunde ju även skrämma en vuxen. Jag hann knappast inte av mig jackan, förens hugget satt på sin plats, och de gick en illning ner i fingerspetsarna. Jag hörde hennes, lättnad suck. Den satt minsann fint tänkte hon...NÄSTA!!!! vrölde hon i mitt öra. Nu skulle stakarn in till kärringa som tittade storögt och hade redan laddat om med ny spruta i sin hand. Abbe vägrade, nu gällde de att vara bestämd som mamma. Nej Abbe, nu har vi gjort de både din far och jag, nu är de bara du kvar. SÄTT dig skrek maran till han, hon var nu banne mig trött på alla barn som hon nu i över en månad, fått bråka med om att vaccinera sig. Tittade man närmare på odjuret, var hon både rödsprängd i ögonen och helt slut hela hon. Här hade vi en dam av hårdare kvalite, ingen mjukis dam inte! Med en son som inte ville och som skrek som sista hoppet var på gång, slet vi av hans jacka och hon var laddad med sprutan, även här i högsta hugg. SITT STILLA, ANNARS GÅR DE ILLA, vad hennes sista ord, sen satt den där. Fy fan vilken pärs, nästan värt en bärs...
Han är helt tagen sonen, men är i gott skick ändå. Nu är de ju inte så enkelt här i livet, utan han får ju ta om sprutan efter 3 veckor, skit..men sant. Den dagen den sorgen, får muta han med något då igen. Hoppas bara vi slipper henne och jag kan hitta skönheten igen, denna gång ska jag bara se åt hennes håll, ingen annan ska få ta min uppmärksamhet...

Hoppas ni oxå har tagit sprutan, för lite skönt var de allt :)