Den hårlösa kvinnan ;)

Albin Albin, min finaste....Vi har haft en mysstund i sängen innan god natt. Sagor har vi lagt åt sidan för tillfället, nu är de roliga minnen som ska rablas. Berätta något kul om Carin säger han,(moster till sonen). Hmmm..de flyger upp både de ena och andra då jag tänker på Carin i snabba drag. Mycke kan man inte berätta om för Albin, för de är mest roliga snuskiga situationer om hennes alla dejter som inte går att räkna på fingrarna längre :) Carin har levt ett hett och belevrat liv, de mest pinsamma stunder tar Carin på ett lättsamt rolig sett idag. Snacka om att bjusa på sig själv...Men nu då till kvällens historia då jag ska berätta något roligt om Carin för Abbe. Tyvärr är de såna stunder då Carin har råkat ut för en olycka som blir mest rolig för mig att berätta om, jag var ju den begåvade barnet som aldrig varken gjorde eller vågade göra några hyss. De kom senare i livet :) Som ni vet, så var vi två snorriga tvillingar som alla visste vilka de var, i byar, i samhällen och i alla vrån pratades om dessa tvillingar. Vad kan vi ha varit i för ålder, kanske 7-10 år! Vi cyklade hem ifrån min kompis Ove som oxå var en snorrig typ, söt var han, men med ständigt torkat ketchup omkring munnen, jag ser de som de skulle ha vart igår. Jag lekte alltid med grabbarna, Carin gick mest i sin ensamma värld och tänkte på annat. I den här cykelfärden hem, nerför en grusväg, förbi en stor ladugård på vänstersida, och en gammal nedlagd matkällare av sten på höger sida av vägen, som var igenväxt med brännässlor. Just där!!! Exploderar Carins cykeldäck. Hon får en luftfärd av dess like, rakt in i nässelhögen ligger hon illtjutandes av skrubbiga knän och tilltufsad i håret. Ajaj...ser de framför mig tydligt, jag led för min kära syster. Sakta för att inte bränna mig själv på nässlorna tar jag mig försiktigt in för att rädda henne. Snorret rinner kapp med tårarna, stunden är mäktig så jag minns de som en smärta i själen idag. Men tycker ändå de är roligt att berätta om de för Albin. Men Abbe tyckte inte alls de var roligt att höra min berättelse om Carin, utan han vände sig om i sängen och började nästan gråta. Men usch då...
Kanske jag ska berätta denna resa Carin gjorde, de är snusk och väldigt självutlämnade ;) De går ju hem i vartenda hus, särskilt när Carin själv får berätta. Jag har Carins tillåtelse att få skriva om de, hör och häpna :) För några år sedan, fick Carin cellgift i sin kropp, hon tappade håret, men inte modet. Livsgnistan var då på topp, kärlek ville hon ha så de bara skrek om de. Mest då närhet. Att åka till Växjö för en behandling under dagen, sätta sig i en skinnfåtölj som då kändes som lyx , ett droppställ kördes in av en helt isolerad sköterska, med gröna kläder, munskydd, och handskar. Slangen sattes in i Carins inopererade kanyl , giftet sipprade sakta in, och under den tiden kan jag lova att många tankar om livet for igenom i huvudet. Väl hemma efter den tunga dagen, satt mamma vid köksbordet, med sin lungcancer, syrgas och drog några bloss på sin cigarett. Jag missunade henne inte den stund att få njuta av sina bloss, tiden var dock ändå på sina sista, de förståd vi alla. Och sedan väl hemma framåt kvällen, fick Carin sin nya energi, lustigt nog! Men lusten att göra sina dagar till de bästa var nog en kamp, och hon sköte de exemplariskt Carin. Väl hemma så svirrade hon om, lite lösaktigt klädd som han alltid vart, så var de ju inte någon sällsam syn även denna kväll. Men för ovanlighetens skull hade hon inget hår på huvudet, de hade ju giftet tagit med sig, likaså de elaka cellerna :) Men en snygg peruk, som Carin aldrig kunde förlika sig med, satte hon på plats och intog sina bestämda steg mot danspalatsen Örsåsa loge. Där fiskade hon upp en snygging av könet karl, tråkig som hon är så väljer hon just bara dom. Han var Journalist och förbannat snygg, när hon berättade för mig hörde jag ju fel, jag upprepade, -var han onnanist och förbannat stygg? Men hur som haver så hamnade de under samma tak, hemma hos han och i hans säng, inget ovanligt i Carins takter :)
Carin glad i hågen om att nu jävlar ska de till :) Så väl, den snyggingen är inne på toa och gör sig redo, för en underbar night med en donna som Carin :) Carin ligger spänt i sängen och väntar, tittar sig omkring, och över sängen ser hon en vacker brasiliansk poträtt av hans fd kvinna, hmm..där skönk ju lite självförtroende. Men se Carin är på hugget, men jisses..peruken.!! .vart fän ska jag göra av den tänker Carin! För att inte göra situationen mer pinsam under akten, så haffar hon peruken och slänger den snabbt under sängen. vipps så är problemet löst, smart va?
Carin sjunker ner under täcket, endast ett skalligt huvud tittar fram. Hon var väldigt lik skallePer i Ronja rövar dotter kan jag instämma. Nå väl, han är klar och kommer ut ifrån toaletten, ser en liten Carin med inget hår på huvudet, han lämnade en donna och ser en hårlös sådan i sin ankomst. Jisses, här slaknar allt, påsättningen blev ett minne blott. Och morgon kvisten gryr, Carin har förlorat både en livskamrat och en vän. Han får så snällt ställa upp och skjusa henne hem, på så sett är Carin bestämd! Under resans gång, så får Carin en av sina värsta epilisikramper, och skrämmer skiten ur den förbannat snygge karln. Han tror säker hans sista stund är kommen, ska ho dö på kuppen med tänker han säkert. Men han gasar på lite extra, dumpar lilla Carin utanför hennes föräldras hem där hon bor. Skamsen kliver hon in, med peruken i sin ena hand, och livet i den andra. Visst har vi skrattat åt de här, de är bara Carin som kan bjuda på de som hon gör. För hon är världens underbaraste människa. Jag ska berätta denna ramsa en dag för Albin, när han är lite äldre. Och ska själv uppvakta damer...Kanske de kan få han att förstå, att bakom varje vacker donna, finns en bakgrund, något att förstå, att livet inte är så självklart. Tänk på de, när du i hetans stund släppar med dig någon hem, de kan vara precis vem som helst. Men så väldigt betydelsefullt för den som du tar hem.....