De bortgångnas existens!

Till något allvarligare denna gång, jag kan vara allvarsam emellanåt :)
Jag har anlänt min lediga stund hos min syster Carin i Kalmar, jag fick 3 hela dagars ledighet från jobbet. Och de satt fint på sin plats, för just nu känner jag mig lite sliten i min arma kropp. Jag har en förmåga att slita som en fullvuxen karl. De är en ljuvlig känsla att göra de oxå, jag känner mig då levande, men tänker inte vad som efteråt kommer! Träningsvärk satan, fasten jag ofta tränar. Hur kommer de sig? Jag vet att de rörelser vi har på jobbet går inte riktigt att träna upp. Men de går över, med lite vila.
Jag har funderat mycket den senaste tiden om dess väsen som finns omkring oss, jag är inte mer skrockfull än vanligt hoppas jag! mer än att jag absolut inte lägger en nyckelknippa på bordet, svarta katter som ränner över vägen spotar jag inte 3 ggr för, de får vara glada de inte hamnar under bilen :)
Jo, den kvällen jag roade mig med mina 3 damer, granntanterna, på en liten bjudning. Årgången på dessa 3 damer var ju 86, 82, 56 års modell, och alla är dom lika ljuvliga som årsgångsviner. Kvällen som slutade både i förskräckelse och sjukhus, en anning stålkeps och gallstensanfall, suck. Men de är på fit for fight igen ;)
Jo, i vår livliga diskussioner kommer vi in på husets äldre boende, dom som vi har köpt våra bostadsrätter utav. Vilka dom var och hur de en gång lämnade sina lägenheter. Dessa två äldre damer utav sällskapet har varit boende i huset sedan husen byggdes, så klart dom vet allt som har hänt och rört sig mellan väggarna. Hör och häpna, min närmaste granne som oxå är inflyttad de senaste åren har oxå fått känna på väsen. Nu tror jag inte på spöken, men att de kan finnas själar som gör sig varse på ett eller annat vis, de tror jag på, eller jag vet att de finns. I min lägenhet, slår de aldrig fel om att de går någon i hallen, då jag har lagt mig. De knäpper och haschas på den långa hallgolvet. 3 ggr denna sommar/höst har tve app satts igång utan andledning. En tidig morgon vaknar jag av att Albins tv går på högsta ljudet inne på hans rum, hur kunde jag vakna av de är helt osanolikt, jag är som gott som döv. 2:a gången slår min tvapp igång 2 ggr med 10 min mellanrum. De är självklart en obehaglig känsla, men jag känner inget hot, men att hon damen som bott i min lägemhet innan gör sig varse de förstår jag, men varför? Hon kanske inte gillar mitt leverne i hennes fd hem, vad vet jag! Och de roliga är att grannfrun oxå har haft påhälsning, känslan var säkert inte rolig då, men att vi vart bekräftade denna kväll om att de finns väsen, är helt klart verklighet. Hon en dag satt och sydde på sin symaskin i köket, då hon hon fick bråttom till affären. Hon hade lite ärenden att göra och lämnade syjobbet för forsatt arbete senare. När hon hemkommen sätter nycklen i låset hör hon innifrån lägenheten ett fasligt liv! De är symaskinen som går på högsta varv, den går i ett hela tiden. En kall kåra sveper sig över hennes ryggrad, då hon i sin förskräckelse ser och hör detta, hur är detta möjligt när inte ens någon sitter vid maskinen? Hon rusar fram och sliter ur kontackten från väggen och allt tystnar. Känslan efteråt får håret att resa sig på oss alla fyra där vi sitter och samtalar om detta vid mitt köksbord. Men lugn lugn..säger Maja 86 år, de är ingen fara, de var snälla damer som bodde här, de vill inget illa. Snart är jag hos dom och då ska jag se till att ta ett snack med dom här i huset :) Sedan är de bara jag som kommer och hälsa på er med mitt väsen, och så blinkar lilla Maja i ögonvrån ;) I efterhand så här så är jag faktiskt inte rädd för sånt här, för senast igår kväll fick jag känna av de igen, hos min syster..men de ska jag inte ta nu, för de är en förskräcklig historia...