Tisdags kväll var de här nu, och idag är ett viktigt datum. Jag har skrivit om de förr, men de är så fantastiskt att jag måste bara påminna om de igen. Exakt 6 år sedan som Carin opererade bort första cancerknölen i bröstet. Jag kommer ihåg de som om de var igår, livet sakta vittrade sönder för mig. De rann som sand mellan mina fingrar, alla mina närmaste var sjuka. Mamma, Carin och lille Albin. Själv stod jag där och kämpade mot världen. Men så idag efter 6 händelserika år, så sitter vi här. Med varsitt liv, på två olika platser. Självklart är inget förgivet, inte ens min egen hälsa, jobbet eller de anhörigas existens. Varför inte leva här och nu? De har jag lärt mig, varför drömma? Varför inte göra de man mest mår bra utav, säg din mening ist för att vara tyst, våga solla ut dom du inte får en positiv energi utav. Unna dig något de alla dagar som du finner glädje utav. Våga vara stolt över dig själv, älska dig själv, im kan de vara försent. Jag trivs verkligen med de jag ser och har åstadkommit, men de är inte utan att de är ett hårt arbete bakom. Nåväl, bäst av allt är att jag har Carin i livet, utan henne hade jag inte varit så klok och eftertänksam på vad jag igentligen har. Trots hennes ideligen försök till att inte vilja leva längre då ångesten har varit för svår, så har hon på ett viljestarkt sett tagit sig ur de tråkiga kriserna. Jag har i dessa stunder, varit feg och inte orkat se de utan avvisat Carin min medkänsla, kanske för att inte själv gå under. Smärtan att se sin egen hälft må så dåligt, har varit nästan outhärdligt. Men man ska inte älta i de som har varit, utan jag tar de som en forsatt prövning på livets väg. Man kan aldrig förbereda sig inför livet, man kan inte heller blunda för de. Man kan bara försöka göra de bästa och försöka se de med öppna ögon och lära sig massor på vägen. Vart jag står just nu i hela mitt liv, de vet man aldrig. För de är som sagt va inte förgivet att jag ens kommer hem ifrån jobbet im. Glöm därför inte bort att säga, göra de som känns rätt för dig just nu. Försök att vara ödmjuk mot dina nära och kära, om de inte visar desamma tillbaks, tänk dig då, att du gick ur situationen som vinnaren själv, du gjorde iaf vad du kunnat göra. De är vad dom kommer att komma ihåg utav av dig, att du var banne mig en stark person. Och intalar man sig själv vara en stark person, då blir man de, utan tvekan. Fråga mig :)
Jag hoppas på många underbara fina år till med Carin och Albin som vart kvar. Lilla Mamma ska jag säga Hej till och tända ett ljus hos, på freda då jag färdas ner genom småland till syster yster.
Säger bare de, de är gött o leve......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar