Gayvärlden liknar en kvartersfest!

Man samlar ihop ett gäng som känner sig ha något gemensamt, en gata eller en läggning. Sedan nallar vi på grannens kärring, och den andra med, och till nästa hus oxå, många blir de, efter några år har alla varit med alla. Åren går och de finns snart ingen utan de har varit i alla hål. Men så kommer de ju nya inflyttade till gatan, de är de bisexuella/hetro som kliver in i gayvärlden. De blir som att släppa kreaturen på grönbetet på våren, alltid nyfikna och på hugget. De liksom spritter i kroppen på dem. Såna tjejer ska man erövra om man inte har tänkt sig ingå i ett äktenskap i morgon dag. Dom ska man bara nyttja för behagens del inget mer för de lämnar en när de har fått smak på de hela, sen vill dom viga sina vingar. Lätt trillar de in i kvartersfesten som alla andra. Så här hålls de på, tills man hittar en före dettas kompis att få dela säng och vardagen med, man byter upp sig, eller byter ner sig. Och som öppet gay i 5 år så har även jag snuskat runt, jag har absolut inte varit sämre eller bättre än alla andra på festen. Att den här världen var så liten och begränsad, men de är ju en kvartesfest oxå, hade jag ingen aning om! Men vart finns respekten och vart finns kärleken? Jag glädjer mig åt att se dom i min omgivning som hittar en kärlek, men vårda den ömt. Ta hand om varandra....För de finns dom som jag, som vill ha kärlek men kan inte släppa in den. Har tröttnat så... på kvartersfesterna och måste hitta andra vägar, möjligheter. Ska lura lite på de...Jag återkommer. På återseende så länge.