Jag har världens sötaste unge, världens bästa Albin! Jag vore inte här utan han. Jag åker på den ena besvikelsen efter den andra, vilsna, tokiga tjejer! Vänner som man tror är ens vänner, men som bara tar för sig, och lämner en. Syster Carin saknar jag så de värker, jag vill bo och leva med Carin. Jag har verkligen inte henne förgivet, de har jag fått känna på. Jobbet är kallt som fän, jag isolerar och nätar dagarna ända, och fryser om fingrar och tår. Men vad gör väl de, de får mig att känna mig levande, eller oxå en stund av undanflykt. Vardagen är hård och likaså kölden är bitter. Just nu ser jag ingen ljusning på de hela. Vantrivs som bara den i denna stad, några få håller roten vid liv. Medans mina rötter finner jag ingenstans...
Nej, Albin är världens finaste, utan han hade jag inte vart här. Jag kämpar för hans skull, för våran skull. De är dax att se sig om. De är dax att ta för sig...Älskar dig Abbe min.



..