Föreläsning nästa!

Nu ska jag få återuppta en gamla nedlagd talang jag hade förr, att föreläsa inför en grupp människor! De var nu länge sedan jag gjorde de, de har mest blivit mindre repotage i tidningar senaste åren. Senast jag stod inför ett ett gäng var på ca 150 vuxna elever i en folkhögskolan, då jag fick berätta om mitt liv som hörselskadad. Jag minns de mycket väl, hur nervös jag var, men så bra de blev! Ja har än idag sparat de skriftliga utvärderingen av den dagen, de är upplyftande att ta fram och läsa emellanåt. Jag var ju självklart den bästa på hela dagen, blinkiblink :-) berättade fritt och bjöd på mina dråpliga historier om hur galet de kan bli med att "höra de man vill höra" resten som jag ville höra de hör man inte. Nejvars, en tråkig historia som man kan vända till något positivt vart de, och de är ju alltid kul och höra i från de verkliga livet, och de bjuder jag så gärna på. Nu har jag blivit tillfrågad i ett annat syfte, att föreläsa som kvinna i mansdominerad yrke, wow :-) För bara kvinnor alltså, ännu roligare och men ännu svårare, jisses!!! De har säkert inte bara bambiben utan oxå rådjurskidsögon, då fan smälter ju jag, kan bli jobbigt värre! Men får ta och tänka på annat och framför allt fästa blicken på annat. Svårt svårt...Men de går. Jag har fått äran att föregå som ett levande exempel, på att man som kvinna kan lyckas i branschen. De är fler kvinnor än jag som har gjort de innan, de är inget nytt. Men att ha sitt handikapp, och bli accepterad för den man ÄR, är kanske unikt! Kul ska de bli, jag vet hur de kommer att bli, mycket lajtolajbans, men med allvarliga goda råd på vägen till tjejerna. De finns så mycket ifrån mitt liv jag skulle vilja dela med mig utav, just nu i några år har jag varit söndertjatad av mig själv. De har varit andra saker som har upptagit min dyrbara tid än bara mig själv. Men med distansen från de som har varit, så ser jag en röd tråd genom mitt ??-åriga liv, den är stark som björntråd. På några ställen av tråden finns de delvis där den är väldigt skör, de är inte många. Men vid några livskriser och jobbiga förluster, så har de varit nära att tråden har gett upp sin styrka. Men på något konstigt sett så har den hållit och blivit starkare med åren. En biografibok om mitt liv, ska jag kanske försöka få ner en dag på mina äldre dar. Den kommer att innehålla en del faser, kapitel ur mitt liv, som tex! Att vara barn till en psykotisk mamma, att vara nära anhörig till den som inte vill leva, cancer, tvillingskapet, gaylivet, en ofrivillig livsförändring och alla tokiga saker jag har fått uppleva. Mycket humor, glädje, sorg, men framför allt den röda tråden av positivitet, den är min främsta överlevnad. Men först ska jag bara....Leva livet...P&P