Tidig morgon klockan är 04.45, här sitter jag i min alena och lyssnar till regnet som smattrar bakom mig på fönstret, rykande het kaffet bredvid mig. En frivillg uppgång denna morgon, men hade ställt klockan på 06.00 för jag ska åka och jobba idag. De är en sk klämdag, men inte för mig. Jag ville skriva om en känsla jag har för tidiga morgonar, det är något ljuvligt med svenska sommarmorgonar, minnen som jag kan både känna dofter och ett berörande sinnesro, som få andra känslor kan. De var så att jag har haft glädjen att få växa upp på landet, sommartid vid mina föräldras sommarhus. Stugan ligger ett stenkast från en vacker sjö, där har jag tillbringat alla mina sommarlov från barnsben tills den dagen man flyttade hemmifrån. Oftas vaknade man tidigt på sommarlovet, utav att mamma styrde med något i från köket, hon var inte så tyst utav sig, de var kastruller som diskades i en rasande fart eller en damsugare som väsnades. På denna sommarplats har minnen frodats och upplevelser som man idag tänker tillbaka till. Minnen väcks till liv då jag hör regnet slå på ett plasttak, dofterna av friskhet som kommer från en regnig period. Ett inre ro fylldes när vi satt på altanen och lyssnade, såg ut över ängarna med alla sommarblomster, björkarna och enarna. De var så vackert, nästan obeskrivligt. Den morgonen Mamma lämnade oss för gott, efter en tids sjukdom i lugncancer, var en underbar befrielse, den känslan är också ganska så obeskrivlig. Men mitt i allt kaos, där jag befinner mig på ett sjukhus med min nyoperade son, så ringer min broder tidigt denna morgon och talar om att de nu är över. Mamma har somnat in i hemmet med Carin och Pappa omkring sig, hon var inte ensam och de gick lugnt och fint in. Jag lämnade mitt hjärta på sjukhuset kvar, med sin pappa. Satte mig i bilen denna tidiga sommargryning, de var nämligen Midsommar, med allt vackert vi har då omkring oss. Färden hem var på ca 1 timma, de är mycket tankar som då hinner fara igenom i ens huvud, tårarna rann utav både lättnad och stor saknad. Rädsla för hur vi nu skulle kunna fortsätta våra liv utan vår lilla Mamma, som alltid hade varit den röda tråden och knytit ihop familjen. Lyckligtvis hade jag vägarna igenom mitt barndoms sommarhus, där Mamma hade hade förgyllt våra sommrar, med att plocka midsommar blommor alla år. Jag stannade till och gick en stund på gården, som är ett av dom vackraste platserna. Stugan ligger lite högre upp på en bergsknalle, trädgården är i full blomning och doften av alla dessa sommarblomster en sommarmorgon kan ge är total. Stunden jag jag står där och tänker på livet och Mamma, är en av dom mest berörda stunder jag har upplevt. Att jag sedan har älskat sommarmorgon har säkert sin förklaring, det var den sista känslan Mamma gav mig. En handfull blomsterbuket, plockade jag från deras egen trädgård. Varje blomma bettyde något, och dessa vackra lade jag sedan i Mammas hand, där hon låg så fint och äntligen hade fått ro i sin arma kropp. Ett finare avslut, en finare Mamma finns de inte mer, men hon finns självklart med mig varje morgon då jag stiger upp en tidig morgon som denna. Jag kommer alltid att minnas och höra hennes iver i köket, då hon ville få undan allt stök och sedan få njuta av allt underbart denna plats gav henne....