onsdag, juli 28

Sista kvällen...

Så sitter jag här nu och filurar på min balkong, de är som sagt va en fin balkong som jag har här i Örebro, vacker solnedgång bakom lönnen och Willys, jag hör trafiken i bakgrunden. De dyker upp många minnen och de ransakas en del. Juni och Juli månad har varit intensiva månader för mig, de sa bara klick att nu får de vara bra för min del, dax att ta tag i dom här bitarna som jag länge har velat göra i mitt liv. Strävan mot en större stad, utmanningen att fixa de igen är lockande.

Denna kväll har jag spontant umgåts med en nära vän, som jag fick kontakt med härifrån Örebro, innan jag ens hade hunnit flytta hit. Peter heter han, han har följt mig på vägen under dessa år, han har jag haft en fin relation till. Vi har haft en distans som har inneburit en kontakt via nätet, fejan och andra roligare sajter! Jag tycker mycket om Peter, dels för han är så fin person, han säger vad han tycker och står för sin frimodighet, och jag känner förtroende för han, sedan är vi linslussar båda två :-) Efter några öl denna kväll, med han och hans två vänner jag har fått med på hans invit, så vart de väldigt tungt att lämna, jag inser vilka fina vänner jag lämnar. När jag tänker efter vad jag har gått igenom dessa fyra år, som jag har bott här i Örebro, så kan jag inte annat än att gråta och undra hur jag har orkat, kanske beror de på att man har sina vänner omkring sig, jag tror faktiskt de, att de betyder, väldigt mycket, mer än man kan ana! Vissa vänner stannar, vissa försvinner, oftas för att jag själv inte vill och orkar ha dom i mitt liv. Hårt att säga, men var och en har rätt att sortera och välja dom som man vill ha sig nära. Jag har barndomskamrater, som än idag finns. Vi kanske inte hörs varje dag, men kanske någongång varannan månad, de räcker nog så, för att fylla de behov vi känner. Man får olika vänner efter behov och faser i livet, och tur är väl så! Näväl, sista kvällen som jag njuter av Örebro, efter krogen ik, så gick jag hela vägen hem ifrån stan, för att ta sista farväl av denna stad, vemodigt kan jag säga, samtidigt som jag känner en skön känsla av att jag är klar med Öret. De var en bra inkörsport till mitt vidare liv, en bra skolgrund för Albin. Och som sagt, jag byter bara stad, men jag byter inte ut mina finaste vänner, kom ihåg de!!


P&K

2 kommentarer:

  1. Skulle gärna se att du tog bort en sådan hemsk bild på mig, är ju orättvist..du har ju solglasögon:(

    SvaraRadera
  2. förstår känslan du förmedlar sista natten i öret hade min för väldigt många år sedan men gjorde ungefär som du.. gick hem från stan till lägenheten och bara tänkte.. steget kändes stort men när man väl tog det så var det rätt.. nu e det nästa fas, nästa steg.. :) mot något nytt och spännande. kommer att bli bra det!! kram

    SvaraRadera