Jag skriver mina blogginlägg flera gånger om dagen i mitt huvud, men när jag väl sätter mig till och ska skriva, är de som bortfluget!
Jag har haft en fantastisk helg med min syster i kalmar trevlig värre vart de. De blev många mil i bilen, från Örebro ner till Kalmar och tillbax. Tid att tänka och fundera, kommer fram till vissa viktiga saker i livet. Nog så viktiga för mig just nu.
Att ta hand om sina nära och kära, för en tid som denna behöver man dom, de finns ju alltid kvar i alla lägen oavsett vad som händer.
Skulle ta med mig Albin hem på söndagen, men han blev kvar och ska följa med Farmor och kusin till Öland och bo i husvagn, jättekul för han, de vart ju toppen..
Men snoppet för mig, de kom lite hastigt på, men kanske lika bra så här oförbered, då hinner jag inte sakna han innan han lämnat mig. Visst saknar jag han, men jag måste växa mig hel och stark igen utan min Albin. De känns som han är min livlina, mitt hopp om livet. Jag ska fixa dessa 5 veckor utan han, gör jag de, kommer jag vara så stolt över mig själv.

Idag har jag fått bekräftat på min magkänsla, ännu en gång stämde de, suck. Hur än jag inte vill så är de faktiskt så, man ska lyssna på sin känsla hur än jävla ont de gör.
Bekräftelsen om att hon lämnade mig för en annan kvinna, i mitt hem dessutom. Varför kunde hon inte svara ärligt på dom frågorna jag ställde till henne ang min känsla att de hände något dom emellan här på festen, som jag bjöd in en nyinflyttad kvinna hit oxå! Ja, utan skyller allt på mig, de när så fruktansvärt dåligt.
Sanningen kommer alltid fram till slut, varför plåga andra människor med en lögn?
Säkert för att dölja och skydda sitt eget samvete, men hoppas hon kan bära på sitt samvete livet ut.

Jag har fått min beskärdade del, många gånger om. Och lär mig hela tiden nya saker, om hur man ska va som människa och möta upp andra.
På den fronten ger jag inte upp.
Efter min bekräftelse som blev på jobbet, så fick jag en andledning att bli riktigt arg, och främst lägga de på en person som jag inte alls gillar, han har ingen respekt, ingen arbetsmoral, eller någon tillstymelse för att hjälpa till i arbetslaget, ingen verkar våga tukta han. Även jag har haft en respekt för han, fasten jag vet att han inget har att konma med, varken som person eller yrkesskiklighet, så har jag låtit han hållas.
Min dag som lagbas över dessa två ungtuppar, den ena god den andra mindre god, blev riktigt bra slut på ändå. Den ena grabben har en kultur som säger sig att kvinnor inte alls kan vara inom byggbranshen, de är tungt och de ska vara hemma vid spisen och laga mat, de har jag lätt tagit ur han. Han är idag min bästa vän, vi jobbar bra som fan ihop och busvisslar på tjejerna nedanför ställningen ;) Medans den andra mindre goda killen av ett svenskt ursprung, går och latar sig på vår bekostnad, desutom kör skiten av min vän. När min vän beklagar sig för mig hur överkörd han blev av den late fan, så brast mitt sista tålamod. Nu jävlar gäller de att visa vart skåpet ska stå, samlade mod och ilska som redan fanns inom mig, intalade mig att DU Anna har rätten på din sida, du har nu låtit han gått och drivit en timme på ingenting, rökt och snackat skit. Nej nu jävlar, första dagen som boss, nu visar du vem som bestämmer, jag jobbar bäst och vet att de går att vara bättre än så. Ut på ställning och gapar med en basig röst, för fan (namnet) nu kommer du hit och jobbar, de går inte fortare för att du sitter där. KOM HIT!!!
De kändes bra, för han reste sig snabbare än väntat, men ett hånflin till den som han byte sina ord med en timmes tid. Knallande kom han upp till mig, där jag som tur var hade solglasögonen på mig, för de är jobbigt att möta blick mot blick i en jobbig situation. Nu måste jag utveckla min ilska till han, för helvete (namnet) skärp dig för fan, du skulle ju hjälpa (min vän) med att städa maskinen, men inte fan har du gjort de! Jamen jag har ju fxat pallarna, de tog ju tid, sa han. Ihelvete heller sa jag - du har gått där nere och snackat skit med chaffören meda (vännen) fick städa allt. Nu har hans hånflin minsan försvunnit, och skamsen tar han tag i jobbet vi håller på med. De bästa med killar är att sätter man dom som kvinna på plats, så har man dom där sedan.
Och inget tjafs eller ältande fasoner, utan här är allt utagerat direkt. Sedan jobbade han på som fan, och de fick han oxå beröm för. Jag känner att jag växer, som min person. För jobba utav helvete kan jag, och med de vinner man respekt, men att vara en ledartyp som bara står och gapar är inte min typ, bara in i de sista, när modet och tålamodet tryter, då är de oxå befogat.

Jag kommer att stärka mig på visa andra fronter av min personliga behov, medans de andra få ta tid att läka. Och de är tiden jag hatar att ge, den är så dyrbar, jag vill allt ska ha skett igår.
Men de har fått sitt namn personlig utveckling, och de är bara tid och erfarenhet som lär en på vägen, rätta mig om jag har fel.

Nu ska jag lägga mig, och vakna för en ny underbar dag på mitt slitsamma jobb, som får mig att glömma de tråkiga, får mig att känna mig levade, och känna att jag som kvinna kan faktiskt känna mig lycklig lottad i min brasch...Yehah Anna, lets go boys..;)