Trött...

Och så var denna helg på sitt slut!

De har varvats me de mesta, personalfest, jobb, lungt, skratt och tårar.

Fredagen var hel kul. Hade barnvakt som tur va, så jag kunde följa med. Att man är så uppskattad på sitt jobb, de får man bara tacka och bugga för. De kommer fram ett och annat i berusningens tillstånd, som ni vet så är jag ju den ända kvinliga muraren på firman, vi var väl ett 60 tal på personalfesten, hmm. Att de gillar att busa med mig, de har jag förstått. Och jag är absolut inte sämre än att jag hänger på. Baren öppnades för oss kl 16, och stängdes ca kl 22.00 på kvällen, undra vad den notan stannade på? Natten slutade på Harrys...

Att jag hela tiden lär mig livets hård regler, de ska gudarna veta. Mer och mer sluts man in i sitt eget, människorna blir mer ego och tar för sig och kliver rakt över andras känslor för att behaga sitt eget välbefinnande. Aldrig har de varit min filosofi, de har varit att sträcka ut sin arm och lite till, för att hjälpa till, men vad har man för de? Ska ransaka mitt eget, se om mitt hus ytterligare än en gång, jag har lyckats förr, och kommer att nå ända fram även denna livskapitel.

Albin i mitt liv, de betyder bara mer och mer, utan han, vet jag inte vart....

Nu ska jag lägga mig, de är en ny vecka , nya möjligheter, nya intryck...

//Anna.