Lyckan känns obeskrivlig, utav att jag är här i dag, jag förstår inte varför de har känts så skrämmande i många år att ta steget till en flytt in i huvudstaden. Men de var nog säkert en mening att jag skulle till Örebro, att få vantrivas och känna de dystra ensamheten som infann sig allt ofta då jag inte hade Albin i min närhet. Då var de kaos och bara jobbigt. Att komma helt ny till en stad är inte lätt, om man inga vänner eller nära som kära finns där. Jag gav de alla fall 4 år, om inte annat så får jag se de som en investering på mitt yrkesliv, en bra grund till Albins skolår och boendet gav en rejäl avkastning som i hela 300-tusen riksdal er, inte fy skam för de :-). Men inte utan att jag har fått slitit ihop min vardag alldeles själv, så en gåva till mig själv tycker jag att nog att hon förtjänat, som en egen lgh i Stockholms förort.

Så nu bor jag här, med en lagom stor kille som kan klara sig nästan på egen hand, som vågar ta för sig av livets utmaningar och som verkar trivas som fisken i vattnet. Jag har då bara sett han vara glad hitintills, nästan så man kan tro att han har missat sin medicin, för de är ett lyckorus och ganska så uppspelt dagarna ända. Men jag tar de för vad de är, Abbe blir glad när han ser mig lycklig, de är ett barns omedvetna beteende hur de känner av en föräldres sinnesstämning. Bara positivt, med allt som sker.

Folk är väldigt lätta här i denna stad, de är inte svåra att komma i kontakt med spontant. Hjälpsamma och pratsamma, de gillar jag. Bra grannar och härliga vänner som kommer och tittar till mig, allt detta saknade jag så oerhört i Örebro. Dom vänner jag har där, dom saknar jag. De finns en del guldkorn som jag har kvar, kontakten finns på ett eller annat sett. Och så är ju livets vänskapsresa, att sorla bort en del mindre bra vänner och dom bästa bär man med sig resten av livet.

Idag har äventyr som in till Naturhistoriska upplevts, med cosmonova och se värdigheter på museet, Albin köpte sig en undervattens dinosaurie och jag vart så betagen av de fina fotoutställningarna som fanns i arktis museet, så jag köpte en fotografisk bok " Värld av is ett hotat arktis" Helt underbara fina bilder, jag kan varmt rekommendera den. På vägen hem regnade de på oss, så vi skippade shoppingen vi hade tänkt oss idag, de får bli en annan dag. På tunnelbanan kom vi i kontakt med andra mammor med sina knotts, Albin busade med lilkillen på 5 år, och lillkillen föll ett offer under dinosauriens tänder, som Albin lyckades klämma ihop alldeles för hårt. Så lillkillen fick plåstra om med 2 st plåster, ajaj..så de kan gå! Väl hemma med två filmer till junior så har de lagats tacos, och nu bara myser vi och känner ett lyckosamt välbehag. Jag säger bara, så bra vi har de!!!! LYCKA..