Härligt med Albin när han kommer på morgonen och myser i sängen. De är inte många minuter, utan med ett ryck hoppar upp ur sängen igen, men de är underbart att han fortfarande söker sin mamma de första han gör på morgonen. Och idag efter en lugn start igår, så är karusellen igång.
Först till Plastikirurgen på morgonen med Albin, till lilla Sigfrid, han är en man, jag trodde de var ett kvinnonamn, men icke :( En liten tjockis som liknar fridolf, go, rund och rar. Och som han sa, den bästa specialisten på att bygga om deformerade ytteröron. Albin sa att han skryter, men de får man göra ibland serru Albin svarade han. Abbe lyste upp som en sol och frågade! tar du båda öronen när du ändå är igång? Vill du de så gör jag de, sa tjock Sigfrid! Jag som mamma såg hur dollarögonen for fram i doktorns ögon, precis som om de har provision på de stakars små liven. Vem vet kanske de är så! Men till hösten blir de andra operationen på Abbes ytteröron, de ser han och vi framemot. Hoppas de ska gå bra denna gång. Sedan var Abbe i högsta taket idag, de var ett tag sedan han var på fritids, de är jobbigt med allt tjat, alla frågor, orolighet och stim och stoj. Idag vara hans ad/hd märkbart, om inte nästan olidligt. Vi har lärt oss att leva med de här, men nästan 8 år har de tagit, man får en livstil, ett osocialt liv, men de är de värt. Jag tänker som så här, bättre att ge Albin den tid han behöver nu, att bara få vara hemma och bara vara efter en heldag på skolan. varför bråka ut honom ur de trygga till de otrygga för han, allt tjat som uppstår och nervärdering på hans självförtroende som blir av alla misslyckanden. Nej jag har fått sett om, de funkar inte om han inte själv jättegärna vill ut på något. Då ställer jag självklart upp på han, men de har provats på lite aktiviteter och de blir lite lessamt avslut på aktiviteterna. De väljer gärna bort han i grupper, han blir oftas sist vald av andra barn, de gör jävligt ont att se sitt barn bli ledsen pga utanförskap. Man sväljer och försöker uppmuntra han att de är inte han, utan rädslan från barnen som inte förstår..Men men, han har valt bort aktiviteterna denna termin, han ska satsa på skolan, och jag stöttar han i de, men de hinner ändra sig många gånger om innan denna höst är slut. Som sagt, min lille prins har sina behov, sin hörselnedsättning och sin överaktivitet (ad/hd). Men han är unik, speciell, underbar, klok, smart kille. Han är alla gånger en entreprenör, en kreativ kille som sätter andra barn i rörelse. Även sin mamma :)...Jag kan säga att jag älskar honom över allt annat på jorden, men ibland kan jag vara så innerligt trött på han. Jag har börjat göra som han, när jag tjatar på han, stänga av apparaterna. Smart va..haha. Sådan mor sådan son, han kommer att bli den bästa av dom alla, var så säkra på de ni. Jag är ju banne mig mor till han :)
Först till Plastikirurgen på morgonen med Albin, till lilla Sigfrid, han är en man, jag trodde de var ett kvinnonamn, men icke :( En liten tjockis som liknar fridolf, go, rund och rar. Och som han sa, den bästa specialisten på att bygga om deformerade ytteröron. Albin sa att han skryter, men de får man göra ibland serru Albin svarade han. Abbe lyste upp som en sol och frågade! tar du båda öronen när du ändå är igång? Vill du de så gör jag de, sa tjock Sigfrid! Jag som mamma såg hur dollarögonen for fram i doktorns ögon, precis som om de har provision på de stakars små liven. Vem vet kanske de är så! Men till hösten blir de andra operationen på Abbes ytteröron, de ser han och vi framemot. Hoppas de ska gå bra denna gång. Sedan var Abbe i högsta taket idag, de var ett tag sedan han var på fritids, de är jobbigt med allt tjat, alla frågor, orolighet och stim och stoj. Idag vara hans ad/hd märkbart, om inte nästan olidligt. Vi har lärt oss att leva med de här, men nästan 8 år har de tagit, man får en livstil, ett osocialt liv, men de är de värt. Jag tänker som så här, bättre att ge Albin den tid han behöver nu, att bara få vara hemma och bara vara efter en heldag på skolan. varför bråka ut honom ur de trygga till de otrygga för han, allt tjat som uppstår och nervärdering på hans självförtroende som blir av alla misslyckanden. Nej jag har fått sett om, de funkar inte om han inte själv jättegärna vill ut på något. Då ställer jag självklart upp på han, men de har provats på lite aktiviteter och de blir lite lessamt avslut på aktiviteterna. De väljer gärna bort han i grupper, han blir oftas sist vald av andra barn, de gör jävligt ont att se sitt barn bli ledsen pga utanförskap. Man sväljer och försöker uppmuntra han att de är inte han, utan rädslan från barnen som inte förstår..Men men, han har valt bort aktiviteterna denna termin, han ska satsa på skolan, och jag stöttar han i de, men de hinner ändra sig många gånger om innan denna höst är slut. Som sagt, min lille prins har sina behov, sin hörselnedsättning och sin överaktivitet (ad/hd). Men han är unik, speciell, underbar, klok, smart kille. Han är alla gånger en entreprenör, en kreativ kille som sätter andra barn i rörelse. Även sin mamma :)...Jag kan säga att jag älskar honom över allt annat på jorden, men ibland kan jag vara så innerligt trött på han. Jag har börjat göra som han, när jag tjatar på han, stänga av apparaterna. Smart va..haha. Sådan mor sådan son, han kommer att bli den bästa av dom alla, var så säkra på de ni. Jag är ju banne mig mor till han :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar