Tidig morgon 05,05 och jag har hunnit fått i mig frullen och diskat en omgång. Alltså, vakna så här tidigt när jag jobbade häcken av mig igår, jag borde vara helt slut, men detta känner jag igen från förr! Ju hårdare och krånligare liv jag lever destå speddare/uppskruvad blir jag, nästan in på ett maniskt liv, min mamma hon fick psykoser utav de. Men dock i högre ålder, jag har några år till att hamna där ;)
Nej vars tänkte på de igår då jag satt ensam i lunchrummet och tog en stunds samvaro och reflektion över livet, över en kopp kaffe. Räddsla, de har jag sällan...men hörde då ifrån någonstanns att de lät som en större fågel hade flygit in rummet bredvid, de är högt till tak, för vi sitter högst upp på en 30 meters byggnad. De är fläktrum bredvid och annat sånt där lite mysko ställen som ingen springer på, om de nu inte har bestämt någon kukelurens på sina raster ;) Vem vet! Men så iaf, när jag för en gång skull hör de här typ vingslagen, så går de en kallakåra längs ryggraden, alltså jag är rädd! kommer jag på mig själv. Dels för att jag inte litar fullt ut på mina öron om de uppfattar de jag verkligen hör eller ej! Eller om de verkligen kan vara en fågel som har flugit in i byggnaden? Jag är osäker, men tittar spänt länge in mot omklädningsrummet och ut i de fasansfulla höga genomgångarna till trapphusen, Tittar och funderar på om jag ser någon fågel! jag hör den så väl flyga där ute, fan vad rädd jag är, dels för att den kraken ska flyga på mig och riva mig i ansiktet, huuu. Tar med en gammal kvällstidning och rullar ihop som självförsvar utifall att. Jag måste ju bara ut och arbeta, får går däråt sakta...hör fortfarande fåglen som flyger hej vilt och vill ut därifrån, de låter fasansfullt för den utsatte. Jag är skit rädd ska jag säga, pinsamt men sant :( Men smyger försiktigt och hör ljudet fortfarande, kan inte fågeljäveln hitta ut, tänker jag, det tar en massa energi och mod ifrån mig varje steg jag tar, men måste ju ut härifrån. Kommer till slut fram till dörrhålet kikar försiktigt fram, och vänder mig åt dörröppningen jag ska ut i som står öppen ut i de fria. Ögat hinner nu uppfatta fortare än vad öronen hör, pust suck så underbart skönt, de är ingen fågel här, de är en plastremsa som ligger och fladdar i vinden, fy fan....
Jo va jag lärde mig av de här nu då! Jo lita aldrig på dina öron, fråga alltid om, Anna om du känner dig osäker. Även den bästa super hero women kan absolut känna rädsla, hmm. De får jag väl la ta, men lite svårt.
Ska snart ta och jobba lite här snart igen, idag får jag en Praktikant Malin till mig, hon är endast 18 år och kommer från skolan. Att få en tjej, känns kan jag säga! Småkillar och vuxna karlar har man ju ett visst chargong till, dom vågar jag säga till på skarpen, där är man riktigt rak. Men med en tjej, vet jag inte alls hur jag kommer att bli. Jag känner en viss skyldighet att hjälpa henne med att vara övertydlig, hon är tjej och är ung. Hon har inte varit med så länge i livet, hon kan bli både utnyttjad och noncalerad i den manliga världen. Som tjej måste man visa sin yrkesiklighet, onormal vilja till arbetslust, lyhörd (om man nu hör :) och en gnutta rå humor.
Vill hon, ska jag visa allt jag kan, jag vill verkligen ha in mer kvinnor i denna bransch, de behövs.
Männen behöver oss, vi behöver jobben.
Ha en hoppfull dag mina vänner ;)
Nej vars tänkte på de igår då jag satt ensam i lunchrummet och tog en stunds samvaro och reflektion över livet, över en kopp kaffe. Räddsla, de har jag sällan...men hörde då ifrån någonstanns att de lät som en större fågel hade flygit in rummet bredvid, de är högt till tak, för vi sitter högst upp på en 30 meters byggnad. De är fläktrum bredvid och annat sånt där lite mysko ställen som ingen springer på, om de nu inte har bestämt någon kukelurens på sina raster ;) Vem vet! Men så iaf, när jag för en gång skull hör de här typ vingslagen, så går de en kallakåra längs ryggraden, alltså jag är rädd! kommer jag på mig själv. Dels för att jag inte litar fullt ut på mina öron om de uppfattar de jag verkligen hör eller ej! Eller om de verkligen kan vara en fågel som har flugit in i byggnaden? Jag är osäker, men tittar spänt länge in mot omklädningsrummet och ut i de fasansfulla höga genomgångarna till trapphusen, Tittar och funderar på om jag ser någon fågel! jag hör den så väl flyga där ute, fan vad rädd jag är, dels för att den kraken ska flyga på mig och riva mig i ansiktet, huuu. Tar med en gammal kvällstidning och rullar ihop som självförsvar utifall att. Jag måste ju bara ut och arbeta, får går däråt sakta...hör fortfarande fåglen som flyger hej vilt och vill ut därifrån, de låter fasansfullt för den utsatte. Jag är skit rädd ska jag säga, pinsamt men sant :( Men smyger försiktigt och hör ljudet fortfarande, kan inte fågeljäveln hitta ut, tänker jag, det tar en massa energi och mod ifrån mig varje steg jag tar, men måste ju ut härifrån. Kommer till slut fram till dörrhålet kikar försiktigt fram, och vänder mig åt dörröppningen jag ska ut i som står öppen ut i de fria. Ögat hinner nu uppfatta fortare än vad öronen hör, pust suck så underbart skönt, de är ingen fågel här, de är en plastremsa som ligger och fladdar i vinden, fy fan....
Jo va jag lärde mig av de här nu då! Jo lita aldrig på dina öron, fråga alltid om, Anna om du känner dig osäker. Även den bästa super hero women kan absolut känna rädsla, hmm. De får jag väl la ta, men lite svårt.
Ska snart ta och jobba lite här snart igen, idag får jag en Praktikant Malin till mig, hon är endast 18 år och kommer från skolan. Att få en tjej, känns kan jag säga! Småkillar och vuxna karlar har man ju ett visst chargong till, dom vågar jag säga till på skarpen, där är man riktigt rak. Men med en tjej, vet jag inte alls hur jag kommer att bli. Jag känner en viss skyldighet att hjälpa henne med att vara övertydlig, hon är tjej och är ung. Hon har inte varit med så länge i livet, hon kan bli både utnyttjad och noncalerad i den manliga världen. Som tjej måste man visa sin yrkesiklighet, onormal vilja till arbetslust, lyhörd (om man nu hör :) och en gnutta rå humor.
Vill hon, ska jag visa allt jag kan, jag vill verkligen ha in mer kvinnor i denna bransch, de behövs.
Männen behöver oss, vi behöver jobben.
Ha en hoppfull dag mina vänner ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar