Fritjof med skapelen...

Vilken dag, man vet inte om man ska skratta eller gråta!
Men jag är oerhört lycklig, som gick på min magkänsla tack o lov!
Jag har ju en oerhört begåvad unik son, han är endast 8 snart 9 år. Vet ni vad, jag fick tillbax ett gentest vi fick äran att göra år 2007, alltså snart 2 år sedan. Både Albin och jag lämnade ett blodprov som sedan forsatte vidare till expertisen i Danmark, för koll om vår genuppsättning stämde överens. Inte för att jag tvivlar på att jag är mor till sonen, utan i syfte av vår syndrom Bor-syndrome http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/brankiootorenaltsyndrom#anchor_0
Självklart så stod de i svaret att Både Albin och jag har exakt samma genetiska förändringar + en sk mutation på en av kromosomerna. De ni! Slå de om ni kan :)
Idag skulle då de deformerade ytteröronen bli i ordningställda, av en liten Fritjof, ja han såg banne mig ut som han oxå, tjena tjena sa han, - Hur står läget till för Albin här då? En liten tjock man med knubbiga fingrar, håret slickat som en virvelvind, och en öppen hjässa. Han skulle Operera min son, på högst 1½ timma och sedan skicka hem han efter narkosen. Jisses säger jag bara, har dom provision här på USÖ? Han kikade och såg att örat var värre än han hade anat, och kliade sig på huvudet och börja dra en dålig historia om hur han skulle vilja göra op. Jag sa bara de, - fixar du verkligen de här och tittade han djupt i ögonen? för jag kände hur osäker han blev fritjof, han backade med en gång. Och kände sig genast obekväm av min fråga, host host..och ytterligare kli i huvudet. Då utbrast Albin där i sängen, med operationskläder på sig, jag vill inte operera mig, han vägrade. Och jag hängde på Albins protest. Farbron var inte svår att övertala, han kände Inte mitt förtroende, för den hade sjunkit en aning. Så de vart att avbryta hela karusellen, tack och lov. Jag frågade bara innan doktorn gick, när ska du ha pension? Nja om 2 år svarade han och tog de som en komplimang. Vad bra svarade jag, då åtrekommer vi om efter 2 år, tack och adjös!
Jag ska ha den bästa till Abbes ytteröron, nu har de banne mig skapelerat klart för hans del, när inte ens specialister från Malmö fixar de på 2 personer i 4 timmars operation, och dessutom fick vi 2 dagars eftervård i uppsala. Hur ska då lille Fritjof fixa detta ensam på 1½ timme, vad då! Är de någon jävla lekestuga här eller? Som han sa Abbe på vägen hem, "Vore jag honom, skulle jag hänga av mig rocken och gå hem" så sant så min son.

Jaja, nu till något roligare, jag fick lite rödbetor i helgen, dom kokade jag in i ättikslag idag...Ni ska veta att de var första gången jag gjorde de, och de var ju rena blodbadet. Men när jag äntligen hade kokat av dom och gjort ättikslagen, och skulle hälla upp de i burkar. Kom en doft in i min hjärna, då förflyttades mina sinnen tillbaka i mitt barndomshem, jag såg de så tydligt och väl, jag kände doften så klar, jag minns känslan då mamma med sitt förkläde på sig alltid stod där i köket, radion spelades i bakgrunden, från den gigantiska perstorpsskivan. Minst 30 år tillbaks i tiden..hmm..de kändes härligt, ljuvligt att få återkomma dit, fantastiskt vad en doft och känsla kan få en att känna sig levande och närvarande så många många år. De var en fin upplevelse jag hade idag, tack mina små rödbetor :) Ni förgyllde en liten stund på min jord.

Måndagstankar från här och nu. //Anna.